Livet Del 1.

Tänkte att jag kunde skriva min livs historia så ni vet någelunda hur jag har haft de under mina 20 års tid. Tänker inte gå in på detaljer och små saker. Det blir bara små skrap på ytan så ni vet hur jag har de och hur jag har haft de under min uppväxt här i livet.
Och kommer lägga upp de på så många delar jag kan, Så ni har något och läsa varje dag eller så fort jag orka uppdatera! Så detta bli del 1!
Mitt Liv Del 1

Heter Roman Jonsson och är idag 20 år gammal. Mitt ursprung är i Estland där min mamma Nathalie bor på gränsen mellan Ryssland och Estland. Hon var 16 år när hon fick mig och vad jag har hört så stack min pappa innan jag föddes. Så där stod min mamma själv med mig i Estland och knappt några pengar. Jag var hos min mamma i 6 månader sedan så kunde hon längre inte ta hand om mig. Så då vart de att bli flyttat till ett barnhem i Tallin (Estlands huvudstad) Där var jag tills jag var 3 år och en familj i Östersund som adopterade mig. Tog ett tag för familjen att adoptera mig men till slut så fick dom de. Men det varade inte länge där heller, för där vart det problem mellan mamma och pappa. Dom började bråka och det vart ganska skarpa situationer och det slutade med att jag vart omhändetagen av sociala. Så första gången jag vart inkopplad hos sociala var jag 3½ år gammal. Jag har ingen aning hur länge jag var omhändetagen men till slut så var det en familj i Östersund som fick reda på att jag inte hade någon familj och behövde en. Så dom försökte länge med att adoptera mig, dom gick till tidningen och försökte gå ut i tv för att dom inte fick adoptera mig. Men till slut igen så fick dom adoptera mig och då kanske jag var 4 år eller något.
gghgfhfhgfhgfghfhg
Och det här är ända bilden som finns på mig när jag är liten. För att det var ingen på barnhemmet som tog bilder på oss eller något liknade. Aja... När jag hade kommit till denna familj så bodde vi i Östersund tills jag var 7 och skulle fylla 8 år. Då flyttade vi till Härnösand för min dåvarande pappas föräldrar skulle flytta ifrån deras radhus och vi skulle få ta över de. Allt var väl bra ett tag där fram tills jag skulle fylla 9 eller något liknade. Då kom alkohol in i bilden och kränkningar imot mig för att jag inte följde deras regler som dom ville. Jag har alltid varit ett barn som har vela gjort mycket på samma gång och vela varit med kompisar iställe för att vara hemma med familjen. Detta på gick hela tiden och när jag var ungefär vid 12 års åldern så började jag själv med att dricka alkohol och var ute sent på kvällarna med äldre ungdommar. Det tog inte lång tid innan jag börja göra kriminella handlingar. På tanke jag var så ung så kom jag in över allt, Och om nu polisen skulle ta mig så skulle det inte hända något med mig för jag var inte straff myndig. Ungefär mellan 13-15 års åldern började brasset komma in i min bild. Kommer ifrån första gången jag såg brasset så var jag hos en äldre kompis som var riktigt trött såg de ut som. Men han sa att han mådde jätte bra för att han hade rökt hasch. Jag hade ju fått hårt i skolan och sånt att det var jätte farlig drog och man kunde bli fast i de direkt man hade tagit första blåsset. Jag frågade snubben om han var fast i att röka och som alla andra säger så sa han " Nä såklart jag inte är fast i detta, detta tar man ju bara för att vara lugnt och skön" Han började mecka på bordet framför mig och frågade om jag ville testa. Tänkte för mig själv att om inte han är fast de så kommer jag aldrig bli de. Så satte den mot mina läppar och tände spliffen. Det var den starkaste röken jag har kännt i mina lugnor och hals. Tror jag hostade minst 1 minut efteråt. Sedan kom kicken....
Slut på Del 1.
2 kommentarer
Postat av: anna

jag tyckte de var intressant och läsa om ditt liv..har fått reda på lite grann om dig för rätt så länge sen..och nu vet man mer.

Hoppas de är bättre nu med dig och att du har de bra..

kram

2011-02-12 @ 13:13:10
Postat av: anonym

har läst det här om ditt liv tycker jävligt modigt att du skriver allt detta....

hoppas att allt löser sej för dej nån dag

hare gött

2011-04-28 @ 19:17:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


RSS 2.0