Livet Del 2.

Flashback Del 1: Jag frågade snubben om han var fast i att röka och som alla andra säger så sa han " Nä såklart jag inte är fast i detta, detta tar man ju bara för att vara lugnt och skön" Han började mecka på bordet framför mig och frågade om jag ville testa. Tänkte för mig själv att om inte han är fast de så kommer jag aldrig bli de. Så satte den mot mina läppar och tände spliffen. Det var den starkaste röken jag har kännt i mina lugnor och hals. Tror jag hostade minst 1 minut efteråt. Sedan kom kicken....

Mitt Liv Del 2.

Jag tror jag aldrig har mått så bra i mitt liv som jag mådde då. Det var som att alla problem försvann och jag kunde slappna av för första gången i mitt liv. Allt som hände hemma, sociala och allt bara försvann när kicken kom. Detta var inte sista gången jag rökte brass, allt vart som att lägga i 6;an och dra iväg ner för en backe. Allt började rasa genom jag vart bara mer slö av att jag rökte och drack. Och sedan att jag hade problem hemma i familjen så vart de ju bara tygnre att vara hemma. Så jag var mer ute en hemma hos min familj. Detta höll i sig tills jag vart 15 och under den sommarlovet så vart det allt för mycket av allt. Jag och några polare var ute och softade som vanligt. Och tills någon av dom fick en brilijant idea. Vi kunde sätta eld på ett trä hus på min skola som jag gick. Jag tänkte ett tag och kom fram till att huset inte behövdes på skolan. Det var ju mest alkisar som var där och sovde eller pissade i huset. Så det vart att fixa bensin och dra till de lilla huset på kullen. Men sedan så kom frågan... vem ska sätta eld på huset? Alla börja vrida och vända på sig och det var ingen som ville. Tills slut vart jag så less så att jag tog på mig de och gick dit. När jag stod där så var det inte så mycket tankar i skallen på mig utan att bara göra de. Gick dit och satte eld på de lilla trä huset och satte mig på mopeden och drog iväg. Sedan så kom så klart brandkåren och polisen dit. Då stod man ju där som en ängel och såg oskyld ut. Men det tog inte lång tid innan de kom fram att det var jag som hade gjort de. Och det var för att man ville ha respekt hos sina kompisar och då blir det så att man öppnar käften och säger de mesta. Under tiden de var snack om att jag satte eld på huset så var jag ute en natt igen. Denna gång så vart de inte bara ett hus, utan ett Lusthus och ett lek stall på skolan och sedan ett båthus. Så nu var ju på toppen av popularitets stegen hos sina kompisar. Men en dag så kom en lärare och sa att jag skulle till rektorn. När jag steg in i rummet så stod de 2 andra människor där som jag kände igen ifrån polishuset. Och det var så klart 2 st poliser, så det vart att åka ner till polishuset och sitta på förhör. Jag som trodde jag var bäst och dom kunde aldrig sätta dit mig, jag satt där i 6 timmar och nekade till att jag INTE hade gjort något alls....

Men sedan efter 6 timmar vart jag ganska trött på att sitta där och såg min andra polare som hade kört mopeden att han gick utanför och såg på han att han hade erkännt. Så då vart de att man erkännde allt på plats... Men det som hände med mig var att polisen trodde jag ville ta självmord genom att jag brände ner så många hus och att det fanns på papper att jag mådde dåligt. Så iställe för att få återvända hem var det att sätta sig i en polisen bil och åka ner till sundsvall och bli inlaggd på pysket på sjukhuset. Där fick man sitta i 1 vecka och bli utfrågad en massa saker som inte ens var i närheten av dom frågorna dom egentligen bör ställa. Exempel om det var bra hemma och allt sånt där. Efter 1 vecka så fick man komma och då vart allt som vanligt igen. Ut och vara kriminell och röka sitt brass. Men jag fick så klart åka ner varje vecka ner till BUP(BARN- OCH UNGDOMSPSYKIATRIN).

Det BUP gjorde var att undesöka mig om jag hade några störningar exempel som ADHD eller något annat. Dom kom fram till att jag hade ADHD och mådde psykist dåligt. Så dom ville pula i mig en jävla massa piller som jag skulle må bra av. Men på tanke att jag vägra ta piller för att må bra så vart de fingret och sedan gå därifrån. Efter allt dethär så kom rättegången och den första dessutom. Jag var inte enbart åtald för Mordbrand utan massa andra kriminella brott. Så Jag fick 100 000kr i skadestånd och en jävla massa timmar samhällstjänst. Men detta stoppade inte mig. Jag började bara vara med kriminell och började röka mer brass varje dag. Detta slutade att mitt psyke gick i botten och jag mådde skit en kväll. Då vart de att man ville ta självmord men som tur var så ville man säga hejdå till vissa personer. Och idag så tackar jag dom att dom ringde mina föräldrar och polisen. Jag hade valt att gå på järnvägen och hoppas på tågets ljus. Jag gick på tågrälsen länge och telefon ringde hela tiden för alla var oroliga för mig. Allt det här fortsatte långt in på natten och polisen ringde mig och sa att dom hade stängt av tågen så de inte skulle komma något tåg och att dom skulle skicka ut en helikopter efter så dom skulle få tag på mig. Så jag började springa efter järnvägs spåret för att komma undan alla polisen och människor i hopp om att möta ljuset och ljudet av skikande tåg......

Slut på Del 2.

Ps: jag har dyslexi så därför gör jag stavfel ibland...

shit vilket liv du haft :O

blir chockad av de hela men ändå intressant att läsa om ditt liv.

jag är glad för att du ännu lever :)

kram

shit, blir nästan tårögd av att läsa allt detta..

oj, vilken flashback det blev av detta.. jag kommer så väl ihåg den där kvällen på spåret, jag kommer aldrig glömma paniken och rädslan som fanns hos en hela den natten och glädjen när du äntligen svarade i den där förbannade telefonen som var vår bästa vän ett bra tag.. Jag är glad att du tog ditt förnuft tillfånga den natten.. <3

det är väldigt intressant att läsa :) du är duktig på att skriva :) längtar efter fortsättning!