Livet Del 7.
Flashback del 6: Jag och mina andra 2 polare bestämmnde oss för att gå ut och gå och kolla om vi hittade något och göra av energin på. I Härnösand kunde man krossa en glasruta så larmet gick och sedan när polisen kom så sprang man för dom började jaga en. Så vi började vandra bort till en nybyggd affär för dom bör ju ha larm där tänkte vi... SMACK rutan gick sönder och vi sprang iväg en bit och väntade på blåljusen skulle komma...
Livet Del 7.
Vi stod länge på bron och väntade på att blåljusen skulle komma susande imot oss. Men efter drygt 1 timmes väntade så dög dom aldrig upp. Så vi bestämnde oss för att ta en annan butik som säkert hade larm så dom skulle komma. För vi behövde verkligen få ur oss all energi som vi hade i kroppen. Detta var en el affär och det vart en,två,tre kast med sen utan händelse på fönstret. Kändes som fönstret hade en super styrka på okrossbar. Men till slut så gick rutan sönder och vi ställde oss på samma ställe igen och väntade på blåljusen. Sekunderna gick,minuterna gick och timmen kom men ingen polis kom. Så för att visa oss så lite som möjligen på vägen hem så gick vi över en järnvägsbro och jävla massa små vägar bara för att inte visa spår efter oss. Vi gick in i andra uppgången i huset bara för att OM polisen skulle förfölja spåren så skulle dom gå in där iställe för i den rätta dörren. Vi gick och rökte en spliff så vi skulle somna men dock så somnade man aldrig... När nästa dag kom så hade man varit vaken hela natten och såg ut som man hade varit vaken i 1 vecka irad. Morsan hade suttit in pengar på kontot och tänkte gå ner på stan och ta ut pengarna. Jag tänkte på att jag inte skulle ta samma kläder som jag hade på natten men till slut så orkade jag inte bry mig om de. Så satte på mig kläderna och började vandra ut. Precis när jag går utanför dörrporten så ser jag hur en polis buss står vid den andra dörrporten. Men tänker om jag börja springa eller något liknade så blir det uppenbart att jag blir misstänkt så gick lugnt ner mot stan för att visas så lite som möjligen. Men Så fort jag kom bakom kurvan vid en liten koisk så kom dom uppkörande brevid mig och sa att jag skulle med in på station för jag var misstänkt för brott.
Den vanliga rutinen kom, tömma alla fickor,berätta namn och senast hållt med någon drog. Sedan vart de raka vägen in på stationen för att sitta på förhör. Satt väl ungefär på stationen i 6 timmar innan jag vart less och erkännde att det var jag som hade gjort allt. Men innan jag sa allt så ville jag att polismannen skulle skriva under på ett papper att efter jag har sagt sanningen så skulle jag bli släppt och inte fast där. Han skrev under pappret och sedan kom sanningen ifrån mig. Efter 6 timmars press och svett imot en så var man ute igen och på väg hem. Gick hem till polaren och rökte så klart direkt när man kom dit. Och efter ett tag jag hade varit hemma så ville tjejen min att jag skulle vara med henne (Är tvungen och säga att under någon dag bakåt så var jag ner i Härnösand och pratade med socialen om att dom skulle ta bort min efterlysning på mig och de gjorde dom så jag var fri man vid detta tillfälle) Klädde på mig och började traska ner imot frasses som låg bara en bit nedanför där jag bodde. Jag hade inte träffat henne på ungefär 1 eller 2 veckor så var riktigt glad för att få träffa henne igen. Kramade henne och tog hennes hand och började vandra imot hemmet. Redan då jag tog hennes hand kände jag att det var något dåligt som skulle hända. Efter vi hade gått typ 2 minuter så såg jag hur det började lysa upp bakom mig och hur en polisbil kom körandes och stannade brevid mig. Båda polismännen klev ur och tog tag i mig och sa att jag inte längre var fri utan att jag var efterlyst igen och att jag skulle åka in på en låst avdelning i Renforsen. Tjejen min visste inget alls för hon visste inte vad jag hade gjort för att få tillbaka efterlysningen. Hon började tok gråta och försökte få reda på vad jag hade gjort denna gång. Jag lyckades prata med poliserna så jag fick åka hem och hämta mina kläder och att få träffa tjejen i 5 sista minuter innan jag åkte in. Och det gick dom med på så jag bestämmnde en plats där vi skulle träffas. Tog jag aldrig har kännt mig så svart i hela livet någon gång, höll om dig medans du grät och jag kände hur mitt bröst bara ville explodera av tårar och sorg för jag kommer förlora dig. Men iställe stod jag där nästan tyst och sa bara några ord. I nuläget så önskade jag att jag hade tagit vara på den tiden i varje sekund iställe för att skärma av och bara försöka sluta känna. Polisen stod 5 meter ifrån och höll koll på mig och du stod i min famn och grät medans jag bara stod där och försökte hålla mig för tårarna. Ville säga att jag älskar dig mest av allt och att jag ångrar hur dant jag har valt valen den senaste tiden. Men det kom inte fram ett enda ord. I 5 minuter stog jag där och bara var tyst typ och sedan så försvann jag för dig i en polisbil och du visste inte när du skulle få träffa mig igen. I polisbilen på väg till inlåsningen så klarande jag inte längre av att hålla mig för gråt. Allt bara sprack och jag kände hur min kropp hade spruckit i bitar och jag hade förlorat de som var mest värdefullaste för mig i livet....
Slut på del 7.
0 kommentarer
