Livet Del 5.

Flashback del 4: Och nu brann de för mig, denna gång var det jag som vart hotfull först och började putta på han och slet bort han ifrån proppskåpet. Precis när jag hade suttit in proppen min så slet han bort mig därifrån så jag ramlade ner för trappan. Jag tänkade: Nu räcker det med hans handlingar imot mig, nu smäller jag ner honom tills han ligger ner. Jag ställer mig upp och ger han en högersväng drar honom ut till vardagsrummet och där startade jag de som borde ha gjorts för länge sen......
Livet Del 5.
Precis när jag kom till vardagsrummet så började vi slåss på riktigt,slag efter slag,smällar efter smällar. Jag tror inte de har varit så skönt någon gång i mitt liv så som de var då jag fick ta ut all min ilska för en gång skull och på den personen jag ville också. Kommer ihåg att morsan min sprang upp och ner för trappan och skrek på oss att sluta. Små bröderna grät för dom visste ju inte vad som hände riktigt. Jag var så uppe i allt han hade gjort mig i huvudet, jag kommer ihåg hur jag satt på hans bröst och slog slag efter slag i ansiktet på honom. Och han skrek nästan ut att jag skulle förlåta honom och att jag skulle sluta. Men de ända jag hade i huvudet var allt han hade gjort imot mig.  Efter ett tag vi hade slagits så märkte jag att morsan hade försvunnit ur huset och att de ringde på dörren. Det var som att trycka på pause knappen i någon låt eller trycka escape på datorn under ett slagsmål spel.Farsan låg blodig på golvet och jag var slut i hela kroppen. Öppnade dörren och där stod de 4 poliser och kollade förvånade på mig. Poliser bruka ju iallfall fråga om dom får gå in, men denna gång så gick dom bara rakt in och letade efter farsan min. När dom hittade han nere i vardagsrummet så vet jag inte riktigt vad dom tänkte. Möblerna var omkullvälta och farsan låg längst in i ett hörn och var blodig i ansiktet. Poliserna som hade fått samtalet ifrån morsan min frågade om jag ville göra en polisanmälan imot farsan min.
asdsadasdasd
Jag kollade på honom ett bra tag, hur han satt där på golvet och vägra kolla på mig utan satt bara ner och kollade i marken. jag tänkte att han väl lärt sig nu att inte ska hålla på längre och lugna sig. Polisen frågade mig minst 1 gång till om jag verkligen inte ville göra en anmälan på honom. Men på tanke att jag hade fått de jag hade vela så brydde jag mig inte mycket mer om saken. Jag ryckte bara på axlarna och gick ner på mitt rum igen och satte mig framför datorn och började spela musik. Efter denna gång så slog aldrig min farsa mig någon mer, men då vart de kränkningar iställe för han visste att jag skulle slå honom igen om han rörde mig. Men en dag då jag satt vid matbordet och åt flingor och precis vaknat. Små bröderna hoppade i farsan och morsans säng som vanliga barn gör i den åldern. Morsan satt i vardagsrummet och såg på något tv program. Och farsan var i de andra sovrummet och läste någon tidning eller liknade. Jag fick precis i mig hela tallriken med flingor då jag hörde smällen och tårarna. Farsan hade blivit förbannad på min minsta lillebror för han lät för mycket när dom lekte så han hade gått in och slagit till min lillbror och sagt att han skulle vara tystare och sluta hoppa i sängen. Kände hur hjärtat började pumpa och hur allt bara svartnade för mig när jag hörde hur han stod och skrek. Gick in till sovrummet och bad farsan vända sig om, precis när han vände sig om så ger jag honom en käft smäll rakt över käken så han tappar balansen och lägger sig på golvet. Sätter handen på hans strupe och säger...
Om du någonsin rör någon av mina småbröder eller mig igen så kommer jag garanterat döda dig. Spelar ingen roll om jag åker in och få livstid, du rör inte någon igen...

Han var nästan blå i hela ansiktet innan jag hann släppa hans strupe och låta han röra sig. Han kollade på mig med en tom blick och reste sig upp och bara gick därifrån. Jag sa till mina små bröder att om han någonsin rör er igen så måste ni säga till. Dom nickade och gick iväg och började leka igen någon stans. Det tog kanske bara några veckor innan jag fick gå på samtal på social tjänsten om att jag måste flytta ifrån farsan och morsan. Men detta visste jag ju redan sen jag flyttade ifrån Behandlings hemmet. Dom ville sätta mig på ett familjehem någon stans i stan, men jag vägrade och sa att jag skulle ha en egen lägenhet. Efter några möten om lägenhet och familjehem så fick jag äntligen min första lägenhet. Visst att det var en massa regler dom hade suttit på mig men jag var lättat en gång i livet. YES! Tänkte jag, nu kan jag röka,dricka, vara ute på nätterna hur mycket jag vill utan någon bry sig och vet. Nu skulle man bara köpa en massa möbler så man fick det snyggt i lägenheten....

Slut på del 5.
0 kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


RSS 2.0